Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blandade Dikter - Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men tiden kominer med försoningen.
Se! bojan brister: bättre dagar stunda.
Det forna glömmes, allt blir godt igen;
Men ack! ändock det blifver annorlunda.
Tillbaka sjunker hon till Sveas famn:
Fri hafvets bölja nu kring henne rullar;
Men ingen ankrar i den fria hamn,
Och tornen ramla på de fria kullar.
Då lägger sköldmön svärd och brynja af
Och bygger sig ett fredligt tjell på stranden,
Der trygg hon sitter vid ett stormigt haf
Med fridens ax i segervana handen.
I flärdlös idrott trifs hon mer och mer,
Hon saknar icke sina vapen-salar,
När öfver gyllne skördar solen ler,
Och alnshögt gräset gror i gömda dalar.
I hennes hjerta dygd och kärlek box
De gamla minnen troget der hon gömmer,
Hon gömmer forna dagars kraft och tro,
Och deras ära hon ej heller glömmer.
Ty vill man, fria mö, ännu en gång
Dig lära österns glupska örnar mata,
Så känner du af gammalt bojans tvång
Och älskar nog — att kunna blodigt hata.
Du «Österhafvets öga»! sköna o\
Smaragd, som glänser i vår kungakrona!
Din vimpel än kan llyga öfver sjö,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
