Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man eger i behåll en temligen rik litteratur af
engelska mirakelspel i flera särskilda samlingar. Hvad
som för en nutids läsare är det mest, kanske det enda
fängslande i dessa gamla skådespel, är den stora
naivitet, som utmärker deras dialoger, handlingar och hela
sceniska inrättning, och som ytterligare förhöjes genom
det gammaldags språk, som de begagna. Denna naivitet
gör, att äfven deras plumpheter se ut såsom blotta
löjligheter. Ett slående bevis på scenisk oskuld utgör
den instruktion för de spelande, som finnes i ett
mirakel om syndafallet, der det heter, att Adam och Eva
efter syndafallet skola betäcka sig «cum foliis»,
hvaremot de ända dittills «stabunt nudi nec verecundabuntur».
De gamla miraklerna saknade för ingen del komiska
drag, oaktadt sin allvarliga religiösa syftning och
sitt bibliska innehåll, och åtskilliga scener, äfven i
sådana som behandlade de heligaste ämnen, voro
påtagligen beräknade att väcka en mer eller mindre rå
munterhet hos åskådarne. Det komiska element, som således
af ålder förefanns i de heliga skådespelen, grep mer
och mer omkring sig och gjorde sig i enstaka fall slutligen
helt och hållet sjelfständigt. Vi skola anföra ett
märkvärdigt exempel derpå. Den s. k. Widkirk-samlingen
af mirakelspel innehåller två, som angå Herdarnes
tillbedjan. Det ena af dessa är det mest sällsamma
stycke i hela samlingen. Det är icke ett religiöst spel,
utan bokstafligen en farce, som för ingen del saknar
humor och som tydligen är beräknad på att gifva en
muntrande omvexling åt de sceniska representationerna. De
tre herdarne, efter att hafva samtalat om sina ondsinta
hustrur och andra familjeangelägenheter, äro i begrepp
att börja sjunga (den ena åtager sig att sjunga
«tenoren», den andra «diskanten så hög», den tredje
«mellanstämman»), när de afbrytas genom ankomsten af en
bekant vid namn Mak, hvilken icke tyckes stå i bästa
rykte för sin ärlighet. Sedan de med honom spisat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
