- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
45

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

efteråt i sina egna skådespel bibehålla rimmet, liksom i ett
dunkelt medvetande deraf, att han, såsom behändig
rimmare men dålig rytmiker, bäst visade sig till sin fördel
inom den äldre formen, som Marlowe hotade att
undantränga. Ehuru samtida författare tydligen påpeka, och
Henslowe i sitt diarium uttryckligen intygar, att
Marlowe verkligen är författare till nyssnämnda i det
engelska dramats historia så märkvärdiga skådespel
Tamburlaine, har man likväl trott sig hafva anledningar att sätta
detta författarskap i fråga. Man har nämligen invändt,
att stilen i detta drama är pösande och bombastisk,
språket orent och tankarne stundom våldsamma och
onaturliga — allt bristfälligheter, hvilka icke möta i de
stycken, som man med säkerhet kan tillskrifva Marlowe.
De som gjort denna invändning, säger Collier [1], hafva
aldrig tagit i betraktande författarens egentliga syftemål
med denna pjes: att framställa Tamburlaine såsom den
första populära dramatiska komposition på blankvers,
är att ställa den i ett fullkomligt nytt ljus, som är af
vigt för att rätt bedöma dess förtjenster och brister.

När Marlowe skref sin Tamburlaine, åsyftade han
den vigtigaste förändring och förbättring i Englands
dramatiska skaldekonst, nämligen att genom blankversen
undantränga den rimmade versen och prosan, som förut
omvexlat på de engelska teatrarna. Hans snille var
dristigt och originellt: han kände, att prosan var tung och
behaglös, att rimmet i den dramatiska dialogen var
onaturligt och tröttsamt, och han beslöt att göra ett
djerft försök, på hvars framgång måhända äfven sjelfva
Shakspeare’s förträfflighet såsom dramatisk författare till
ej ringa del berott. Vi få visserligen icke antaga, att,
om Marlowe aldrig funnits till, Shakspeare skulle hafva
gifvit sig till tåls i den rimmade dialogens skramlande


[1] Collier, Hist. of english dramatic Poetry III. 115 ff. Vi citera
denne noggranne detaljforskare här en gång för alla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:54:39 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bemsamlade/8/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free