- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
48

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

må gälla följande ord af Tamburlaine till Cosroe, sedan
hjelten beröfvat honom hans tron, genom hvilka han
söker ursäkta sin ärelystnad:

«Min törst att herrska, kronans ljufva glans,
Som fordom himlens äldste son bevekte
Sin svaga far att störta från hans tron
Och sjelf som kung beherrska himlarymden,
Beväpnade min här mot dina stater.
Gifs högre mönster, än den store Zevs?
Naturen, som de fyra elementer
Lagt ned att städse kämpa i vårt bröst,
Oss lärer sjelf att sträfva högt med anden.
Och våra själar, mäktiga med tanken
Att fatta verldens underbara byggnad,
Att mäta loppet af hvar himmelskropp —
Att städse syfta till oändlig kunskap
Och rastlöst röra sig som himlens sferer,
Oss bjuda strid, oss neka hvarje hvila,
Till dess vi hunnit alltings mogna frukt,
Den enda salighet, som är fullkomlig,
Den ljufva skatten af en jordisk krona.»


Denna scen lifvas i hög grad af samma anda som
första scenen af Marlowe’s Faustus: den enda skillnaden
är, att hjelten der tillämpar på begäret efter kunskap
samma tankar, som Tamburlaine här yttrar om begäret
efter makt. — Ingen annan än en stor skald skulle
hafva kunnat skrifva följande hyperboliska rader om
Zenocrate’s skönhet, som läggas i Tamburlaine’s mun
första gången han ser henne:

«Sköna Zenocrate! Gudomliga!
«Skön» är ett namn för fult att gifva dig,
När så af kärlek till ditt fosterland,
Af fruktan för din faders, kungens, öde,
Med lösta lockar tårad kind du torkar,
Och Flora lik, när i sin morgonfägring
Hon skakar sina lockars glans i luften
Och regnar lösta perlor ned i skurar,
Du strör safirer på ditt klara anlet,
Der skönhet, Sånggudinnors moder, sitter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:54:39 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bemsamlade/8/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free