- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
49

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Volymer skrifvande med elfenpenna,
Och hemtar ur ditt tåruppfyllda öga
Hvar himmelsk strålbild som hon tecknar ned.»


Utom det lysande i diktionen af dessa verser bör
anmärkas, att originalets rytmiska harmoni är fullkomlig,
och ingenting kan vara lättare än att meddela
mångfaldiga citater af samma beskaffenhet: språkets prålande
öfverdrift är på sätt och vis lämpadt till

«de solens barn med själar utaf eld»,


i hvilkas munnar sådana verser äro lagda.

Andra delen af Taburlaine måste såsom skådespel
hafva varit lika fängslande för mängden som den första.
Der förekommer den scen, som blifvit förlöjligad af
Shakspeare och andra dramaturger, men som ändock
måste enligt författarens afsigt hafva gjort ett stort
intryck på en allmänhet, som före Marlowe’s tid icke
varit van vid annat än «en rimmad qvickhets upptågsfulla
nycker» och «narrars infall, lekande med ord». Tamburlaine
framställes på scenen, dragen på sin vagn af
konungarne af Trebizond och Syrien; men äfven här möter
man skymtar af ädel poesi mellan skyar af uppblåsta
orimligheter:

Det spann, som drager himlens gyllne öga,
Och frustar morgondimmor ur sin näsborr’,
Och ofvan molnen styr sin stolta färd,
Ej njuter sådan ära .....


När Zenocrate nalkas sin död, säger Tamburlaine:

«Nu vandra englarne på himlens vallar,
Som vakter för att ge de saliga
En vink att gå Zenocrate till mötes» ...


Och ingenting kan vara skönare, än när Tamburlaine
på sin dödsbädd beskrifver, huru döden afvaktar
ögonblicket att bemäktiga sig honom, men städse ryggar
tillbaka för hans blick:

«Se, hvar min slaf, det fula monstret Döden,
Blek, skälfvande och matt af fruktan står

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:54:39 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bemsamlade/8/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free