- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
60

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Greene’s samtida John Lily (f. 1554 † 1601) var
en talangfull och lärd man, som icke saknade fantasi,
men som näppeligen förtjenar namn af skald i ordets
egentliga mening. Hans tankar och hans språk äro
vanligen lika konstlade, endast resultater af arbete och
studium. Såsom en mildrande omständighet vid
bedömmandet af hans vittra förtjenster bör man dock
iakttaga, att åtskilliga författare, som erbjuda sig till
jemförelse med honom, strängt taget icke voro hans
samtida, emedan han började sin författarebana tidigare än
dessa. Lily var uppfinnaren af en stil, som, ehuru
konstlad och tillgjord, likväl blef omtyckt genom sin
förfining och nyhet. Den är i den engelska litteraturens
häfder känd under namn af Euphuism, efter Lily’s skrift
«Euphues, the Anatomy of Wit». Lily blef så modern,
att bättre pennor än hans, t. ex. Greene’s och Lodges,
följde hans exempel och bildade sig efter honom. Det
som hufvudsakligen utmärker hans stil är, utom dess
mjukhet, användningen af ett slags fabelaktig eller
onaturlig naturalhistoria, hvilken uppdiktar en mängd
djur, växter och mineralier, som sedan tjena till
liknelser och belysningar [1]. Lily’s skådespel äro lika litet
som hans öfriga arbeten fria från denna affektation. De
ega snarare ett litteraturhistoriskt än ett poetiskt
intresse, bidrogo mera till språkets än den dramatiska
konstens utveckling, och torde ega sin enda vigt genom
det pretiösa manér, som de lyckades införa äfven i dramat,
och hvaraf man skönjer spår äfven hos den tidens bättre
författare. Vi spilla ej utrymmet med en närmare
undersökning af hans hithörande arbeten. Lily’s egentliga
kallelse var måhända satiren: åtskilliga af hans komiska
dialoger äro rätt qvicka och bitande.


[1] T. ex. när det heter i Lily’s herdespel Galathea: «Det finnes ett
träd i Tylos, hvars nötter hafva skal som likna eld, men när de knäckas
är kärnan bara vatten».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:54:39 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bemsamlade/8/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free