Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverhandtagande fransk smak hos det hof, hvars
smidigaste tjenare han var, kände sig likväl vara tillräckligt
engelsman, för att kunna tjusas af och med oförställd
beundran tala om Shakspeare’s skådespel, såsom
mästerstycken och mönster. Vid början af adertonde seklet
rotfästade sig den franska smaken hos de s. k. bildade
klasserna i England, och Addison har den äran att
hafva skänkt engelska scenen en tragedi, så regelrät
och klassiskt-fransk, att sjelfva Voltaire slösade sina
loford derpå. Det är sannolikt och förklarligt, att de
kritici, som på den tiden åtogo sig besväret att vägleda
publikens smak, trodde sig känna mönster, som de
ansågo sig bättre kunna rekommendera än Shakspeare.
Men hvad betydde det? Ingenting annat än att den
lilla del af allmänheten, som benäget åtagit sig den
stora allmänhetens estetiska upptuktelse, utgjordes af
några eleganta pedanter, som egde föga inflytande på
den stora massan. Shakspeare fortfor att spelas.
Voltaire såg hans skådespel uppföras under sin vistelse i
England och spridde den första kännedomen om denna
förut obekanta storhet i sitt fädernesland. Han talar
under sina yngre år med otvetydig beundran om det
mäktiga britiska snillet. Han till och med öfversatte
Hamlets berömda monolog på franska. Han var sjelf
för mycket skald för att kunna tillsluta sitt hjerta för
Shakspeare’s lifsvarma skönheter, innan ännu detta hjerta
hunnit sammankrympa och förtorkas i den brännande
atmosfer af tvifvel och sarkasm, inom hvilken det hade
sin varelse. Det är mer än sannolikt, att Voltaire på
gamla dagar ångrade såsom en oförsigtighet den
ungdomliga öppenhjertighet, hvarmed han erkände eller
åtminstone antydde tillvaron af en dramatisk litteratur,
som kunde ega sina skönheter, utan att flämta inom
den franska poetikens snörlif. Han började efterhand
återtaga sina obetänksamma yttranden om Englands
dramatiska litteratur, och när slutligen Letourneur utgaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
