Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prosaiskt! huru oromantiskt! Vi medgifva allt detta:
vi medgifva, att det är en förödmjukelse för konsten
att vara beroende af slika biafsigter; men det är en
gång så, vi kunna ej hjelpa det. Vi kunna ej
förekomma, att Shakspeare för tvåhundra år sedan såsom
en annan fattig syndig menniska tyckte icke allenast
om det stormande bifallet för ögonblicket, utan äfven,
hvad kanske äfven värre är, med nöje såg, att hans
kassa fylldes. Han är ej stort sämre i våra ögon för
det. Han var en praktisk man, och hade han det ej
varit, så skulle vi säkerligen umburit nöjet att i många
af hans karaktersteckningar beundra dragen af den finaste
menniskokännedom. — Nu vill man inbilla oss, att den
bombast, hvartill han stundom, ehuru sällan, gör sig
skyldig, hörer till hans poetiska skönheter, ehuru den
sannolikt endast är hans omedvetna gärd till tidens
dåliga smak, eller kanhända en listig lockbit åt den
finbildade del af hans publik, som behagade sig i
Euphuismen, den tidens fosforism: nu vill man inbilla oss att
vissa ordlekar, som äro mindre qvicka än plumpa, och
som i trots af alla den nya Shakspeare-kritikens
anfäktelser jaga blygselns rodnad på hvarje läsarinnas kind,
och hvilka öfversättarne pligtskyldigast — med eller
utan skäl lemna vi nu derhän — göra sig all
upptänklig möda att natursannt återgifva, — nu vill man
inbilla oss, att dessa grofva tvetydigheter, som icke ens
alltid hafva förtjensten att vara osökta, icke tillkommit
af särskildt konsideration för matroserna och lärpojkarne
på parterren, utan att de utgöra ett obestämbart non
plus ultra af romantisk humor eller ironi. Och här skall
den stackars dilettanten, som dock tycker sig hafva
både skönheten och sedligheten på sin sida då han
tvekar att godkänna detta non plus ultra såsom något
qvickt eller skönt, anses skyldig att taga kännedom om
vidlyftiga teorier, som läsaren lika litet kan begripa
som deras författare sjelf begripit hvad han skrifvit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
