Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dramatiska poesi är och måste vara all annan öfverlägsen,
emedan den är mera idealisk än hvarje annan. Hvilken
motsägelse! Och dock ser man på det antika dramats
hela konstruktion, att det tydligen var beräknadt för
det slag af scenisk representation, som den antika
teatern kunde åstadkomma, så att man icke kan invända,
att sjelfva dramerna väl kunna vara förträffliga såsom
sådana, oberoende af det sätt, hvarpå de uppfördes.
Det sätt, hvarpå de voro ämnade att uppföras, skall
man säga, om man vill vara noggrann. Sannt kan väl
vara, att dessa dramer kunnat uppföras på ett bättre
sätt af omaskerade skådespelare utan de tunga och
brokiga drägter, som tillhörde den grekiska teatern: sådant
låter onekligen tänka sig och har äfven i senare tid
blifvit försökt; men det oaktadt måste, just till följd af
dramernas egen beskaffenhet, som är betingad af
teaterns beskaffenhet på deras tid, hvarje utförande af dem
på scenen förblifva i större eller mindre grad stelt,
mekaniskt, statuariskt: och för att sannt återgifva den ande,
som innebor i dessa pjeser, måste skådespelarne på
scenen uppträda, icke såsom lefvande menniskor, utan
såsom vandrande statyer, låt vara af typisk, af gudomlig
skönhet, men i alla fall statyer.
Det gifves ingen bättre kommentar till grekernas
poesi än deras skulptur: deras skulptur är deras poesi i
sten, liksom deras poesi är deras skulptur i ord. Det
sköna var för dem icke det sköna i hjertats inre
rörelser, utan endast eller företrädesvis det sköna i den yttre
gestalten. När idealet för första gången afslöjade sig
för detta lyckliga folks öga, var det naturligt, att det
skulle först och främst fängslas af det formsköna i dess
yttre gestalt, — eller, för att tala mindre bildrikt än
korrekt, att det skulle för dem framträda till en början
under formen af skön gestalt. Det framstod för dem i
denna oförlikneliga formfulländning, som blott ett
grekiskt öga skådat: lifvet slumrade ännu i dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
