- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
103

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ungdomsfriska lemmar, men det kämpade redan den lätta
striden med sina sista drömmar och väntade blott på den
Pygmalionskyss, hvarvid dess hjerta skulle börja klappa,
dess blod börja svalla, dess kind börja purpras, och
dess öga tändas af tankens ljus. Estetiken antager, att
den skönhets-idé, som ännu i de österländska folkens
konst icke finner sin gestalt utan endast söker den och
här och der endast ofullständigt betecknar sin tillvaro,
i grekernas konst redan genomträngt densamma, så att
gestalten i hvarje sin del är pregnant dermed. Det är
sannt: den har genomträngt den, den framblickar lika
ur alla dess delar, den har begränsat sig och fyllt sin
form. Men den slutar ej der: den koncentrerar sig,
den liksom drager sig tillsammans från delarne igen
till en inre medelpunkt, der den tänder sig till en
subjektiv tillvaro. När detta skett, är formens fulländade
skönhet redan ej längre det första och enda väsentliga:
det objektiva har ej längre en annan giltighet än den
att vara yttringen af en subjektiv ande, som väl är skön
men också annat derjemte. Skönhetens envälde är förbi:
den sköna formens kult har fallit. Den romantiska
anden har segrat.

Det kan här ej blifva fråga om att bestämma
klassicitetens och romantikens inbördes värdighet. Åsigterna
derom svärja rakt emot hvarandra. För oss kan det
vara nog, att det skönas tid ej kan vara förbi, så länge
det ännu finnes en yttre verklighet, som till aldrig så
liten del kan genomträngas af idéen. Den moderna
tiden har mindre anspråk i afseende på det sköna än
den gamla. Den fordrar ej, att hvarje skönt föremål
skall vara fullkomligt genomträngdt af skönhet, så att
det ej är något annat än skönt. Det sköna har nu
blifvit så att säga mera sällskapligt och kosmopolitiskt: det
kan i sanning sägas «trifvas i många former»; det är
benäget att ingå hvar som helst i kretsen af andens
verksamhet och gör ej förgäfves gällande sitt anspråk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:45:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/8/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free