Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gestalt. Orest är lugn i medvetandet att hafva åtlydt den
stränga, oundvikliga lag, som kallade honom att blifva
sin faders hämnare; men den mördade modren har
äfven sina. Dessa äro Eumeniderna, dessa fruktansvärda
systrar, som tillhöra de hemska och vålnadslika
skepnader i den grekiska mytologien, hvilka synas hafva
kommit öfver i densamma från en äldre, förgången
naturkult, och med hvilka Olympens gudar väl kunde
underhandla, hvilka de stundom kunde blidka, men aldrig
vågade trotsa. Dessa den naturliga lagens stränga
beskyddarinnor förfölja modermördaren med sitt gissel,
till dess Pallas Athene tager honom i sitt beskydd och
stäfjar de oförsonligas vrede. — Enahanda tragiska
kollision förekommer äfven i ett modernt drama, hvilket i
många fall varit ett svårlöst problem för senare tidens
estetici — nämligen Shakspeare’s Hamlet. Hjelten har
här ungefär samma uppgift som den grekiska Orest.
Hans moder är väl ingen mörderska; men hon har
skändligen bedragit hans fader och gift sig med hans
mördare, sin älskare, hjeltens farbroder. — Men huru
löser Hamlet denna uppgift? Han löser den icke alls.
Huru verkar hans tragiska patos? Till hans egen
förstöring. Hamlets karakter är icke typisk såsom det
gamla dramats: den är icke genomträngd och bestämd
af sitt patos allena: den eger redan förut sin rigtning,
hvilken endast korsas af den nya pligt, som lägges på
hans skuldror. Hamlet är en fullkomligt modern
karakter: han är en vek svärmare, hvars föreställningar
förvirras, hvars handlingskraft förlamas af den förfärliga
pligt, som han finner hafva fallit på hans lott. Hans
personlighet, hans subjektiva bestämdhet är sådan, att
hans tragiska patos icke kan leda till någon handling:
han bäfvar för att i och med sin styffader äfven straffa
sin moder: ty han har ett samvete; han bäfvar att lemna
honom ostraffad: ty han fruktar sin faders skugga.
Skådespelet eger till följd deraf — såsom man riktigt anmärkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
