- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
139

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jonathan Swift var af engelsk börd. Hans fader,
hvars namn äfven var Jonathan, härstammade från
Herefordshire; men hade jemte trenne af sina bröder bosatt
sig i Irland. Han var gift med Abigail Ericke från
Leicestershire. Af detta äktenskap föddes några
månader efter fadrens plötsliga frånfälle Jonathan Swift den
30 Nov. 1667 i Dublin. Hans första lärarinna var hans
amma. Denna, en infödd irlänska, lät af sin innerliga
kärlek till det barn, som var henne anförtrodt, förleda
sig att i bokstaflig mening stjäla det och föra det med
sig hem till sin födelseort, Whitehaven. Hon godtgjorde
likväl sitt brott genom den ömmaste moderliga omvårdnad.
Under hennes ledning lärde sig den lille Jonathan att
stafva och kunde redan vid fem års ålder läsa innantill.
Han lemnades vid denna ålder åter i sin moders
händer. Hans farbroder Godwin Swift, som en tid ansågs
ega stor förmögenhet, den han likväl förskingrade
genom äfventyrliga spekulationer, drog försorg om sin
broders efterlemnade torftiga familj och bekostade
Jonathans första uppfostran. Till de mindre vackra
karaktersdrag, som hans fiender lagt honom till last, hörer
äfven hans otacksamhet och missaktning mot denne hans
barndoms välgörare. Säkert är, att Swift städse ansåg
sin farbroder hafva för honom och hans familj gjort
mindre än hans förmögenhetsvilkor kunde hafva tillåtit,
och att han föraktade honom för den obetänksamma
hushållning, hvarigenom han slutligen ruinerade sig.
Sannt är äfven, att Swifts grundsatser vid bedömandet
af andra menniskors svagheter i allmänhet icke voro de
blidaste, och att den stränghet, hvarmed han isynnerhet
granskade andras enskilda hushållning, endast kan
ursäktas med den utmärkta samvetsgrannhet, hvarmed han
besörjde sin egen ekonomi [1].



[1] Dr. Whittingham, Archidiaconus i Dublin, en fritalig man,
plägade stundom roa sig med att genom djerfva repartier sätta den qvicke och
sarkastiske Swift i förlägenhet. Vid en högtidlig måltid sade han helt
plötsligt till Swift, då domprost i Dublin: «Förlåt, hr domprost, var det
icke er farbror Godwin, som uppfostrade er?» Swift låtsade i början icke
höra den retsamma frågan. Whittingham upprepade den. «Jo, han gaf mig
en hunds uppfostran», svarade Swift med uppblossande vrede. «I det fallet»
— inföll den skoningslöse prelaten — «har ni icke en hunds tacksamhet.»
Walter Scott, Misc. Works. Ed. Baudry. II. 5.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:45:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/8/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free