- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
143

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Efter fyra års vistelse hos sir W. Temple lemnade
Swift för en kort tid dennes hus för att i Oxford
fullborda sin grad. Han blef derstädes efter få veckors
förlopp befordrad till Master of Arts år 1692, såsom
det tyckes icke utan utmärkelse. Han lemnade Oxford
med ett kärt minne af den förbindlighet, hvarmed han
der blifvit behandlad i motsats mot vedervärdigheterna
i Dublin, och återvände till sin beskyddare i sin fordna
egenskap af litterat sällskapare och amanuens. Under
tiden hade han gjort sina första lärospån i
Sånggudinnornas tjenst. Dessa äro af föga betydenhet och höra
till den klass af vitterhet, som engelsmännen kalla
«metafysisk», i hvilken en viss sentimentalitet i förening
med en artig ordfyndighet är hufvudsaken. De äro
emellertid icke sämre än de af Cowley, som höra till
samma klass [1]. Småningom började Swift finna sitt lif
i sir W. Temples hus enformigt och utsigtslöst; och
han gaf tillkänna sin benägenhet att söka förändring i
sin ställning, hvilket likväl med missnöje upptogs af
hans principal, som vant sig vid behaget och nyttan af
hans umgänge och troligen egde sin del af de förnämas
vanliga egoism att i hvarje underordnad endast se ett
medel för egen fördel eller trefnad och såsom otacksamhet
stämpla hvarje rörelse till en sjelfständigare tillvarelse
hos hvar och en, hvars beroende de anse sig
hafva tillräckligt betalat med hvad de kalla välgerningar.
Swift insåg emellertid nödvändigheten af att ställa sig
på egen grund för att förvärfva frihet i sitt förhållande
till sin välgörare, som han uppriktigt och trofast älskade.
Han ville heldre vara hans sjelfständige vän än hans
underdånige tjenare. Temple synes emellertid icke
hafva förstått att göra rättvisa åt ett sådant tänkesätt.



[1] Han berättas hafva meddelat dessa poetiska försök åt Dryden, hvilken
besvarade förtroendet med de torra orden: «Kusin Swift, ni blir aldrig
poet». — Swift förlät honom det aldrig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:45:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/8/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free