- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
166

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lorden hade lyckats blidka honom, och de promenerade
ut tillsammans i lordens vagn. När de kommit till
parlamentshuset bad Swift lorden att låta kusken stanna,
hvarefter han helt ogeneradt anmodade premierministern
att gå upp i parlamentet, kalla ut förste statssekreteraren
S:t John, och gifva honom tillkänna, att Swift icke
ville äta middag hos honom om han åt sent [1]. En
annan gång nekade han en hertig ett besök, emedan
denne icke förut besökt Swift, hvilket han fordrade af
honom just derföre att han var hertig. — En af Swifts
biografer, lord Orrery, har antydt, att hans böjelse att
beherrska de personer, som voro öfver honom i rang,
hindrade hans befordran inom kyrkan, och äfven
inskränkte hans förbindelse med 1710 års ministèr till en
mera skenbar än verklig förtrolighet. «Hans lynne»,
säger Orrery, «var alltid svårt att behandla, hans
snilles rörelser voro ofta oregelbundna. Han antog mera
uppsynen af en beskyddare än en vän. Han affekterade
hellre att befalla än att råda.» Så talar en man, som
kände rangens tillfälliga åtskilnader sjunka inför Swifts
snille, och som, ehuru han underkastade sig denna
förödmjukelse, så länge Swift lefde, för att njuta den äran
att kalla sig hans vän, likväl efter denne väns död icke
var obenägen att hålla sig skadeslös för den förödmjukelse,
som han fått uthärda under dennes umgänge i
lifstiden. Lord Orrery påstår bland annat, att «Swift
lät sig uppblåsas af skenet att ega ministrarnes
förtroende: han njöt skuggan, väsendet förnekades honom.
Han användes; men njöt ej förtroende, och under det
att han inbillade sig att han var en skicklig dykare,
som trängde ned till politikens djupaste regioner, tillät
man honom endast att undersöka de grunda ställena
närmast stranden, knappast att sänka sig under
skummet. Kanske var den djupare bottnen för gyttjig för



[1] Swift, Journal till Stella för den 12 Febr. 1711.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:45:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/8/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free