Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motsedda fortkomst [1]. Huru det än må förhålla sig med
ministrarnes verkliga sinnesstämning emot honom —
och det är lätt möjligt och ganska troligt att den var
uppriktigt välvillig — så är ock säkert, att Swift egde
fiender, som synas hafva varit mäktigare än sjelfva
ministrarne, hans vänner, åtminstone vid fråga om
befordringar. Det var ingen mer och ingen mindre än
drottningen sjelf, som hindrade hans uppkomst, till följd af
en oöfvervinnelig fördom, som hon hyste emot den
varmaste litterära försvararen af hennes styrelse. Det lärer
ej sällan hända att furstliga personer hysa för ceremonier
och formaliteter ett slags halft religiös vördnad,
som gör att de anse hvarje öfverträdelse af hvad
gammal sedvana i afseende derpå stadgat såsom hardt när
en hädelse mot den furstliga värdigheten, en sidvördnad
mot deras egna personer och ett bevis på «dåliga
tänkesätt» hos hvar och en, som med eller utan uppsåt råkar
att förbryta sig mot denna heliga ceremoniallag. Och
ju svagare till förstånd och karakter som de äro, desto
mera vigt pläga de vara benägna att lägga på detta
yttre decorum. Nu var drottning Anna icke bland de
högst begåfvade hufvuden, som diademet prydt, och
Swift var tyvärr icke ibland dem, som visade synnerlig
aktning för etiketten. Den goda drottningen var
derföre högst obelåten med honom: han var i hennes ögon
icke allenast ett cyniskt original — han var en profan
prest genom sina fritaliga skrifter och en omoralisk
menniska genom sitt gyckel med hofetiketten. Redan
Atterbury hade spått författaren till The Tale of a Tub
ondt, innan han ännu var känd till namnet. «Han gör
rätt», sade han, «att dölja sig i anledning af de profana
drag, som finnas i denna pjes och som skulle skada
hans anseende och framgång i verlden mera, än hans
qvickhet kan gagna honom.» Erkebiskop Sharpe var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
