- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
177

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förhatlig; hans lynne, alltid herrsklystet, blef nu äfven
retligt: bland annat stötte han sig äfven med sin
förman erkebiskopen, råkade i tvist med sin företrädare
och led det ena nederlaget efter det andra vid fråga om
sina personliga vänners befordran. Djupt förbittrad
lemnade han Dublin och slog sig till ro i Laracor.

Under sin enslighet derstädes emottog Swift tid
efter annan de strängaste uppmaningar från Tory-ministèren
att återvända till London. Ministrarne voro nu
oense, och enligt Swifts tidigt yttrade tanke berodde
likväl den närvarande styrelsens bestånd på dess
enighet. Harley och S:t John hade alltför olika lynnen för
att i längden kunna harmoniera: den förre var långsam,
hemlighetsfull, obeslutsam; den senare häftig, verksam,
oroligt ärelysten [1]. Det var så beskaffade andliga
motsatser, som Swift kallades att hålla i jemnvigt,
sammanföra och om möjligt leda till ett gemensamt mål. Deras
oenighet hade redan tidigt visat sig: Swift hade redan
bemärkt den under de sex första månaderna af deras
administration och deraf lofvat sig föga godt för
framtiden. Oxford var angelägen att beröfva sin kollega
icke allenast den verldsliga makten utan äfven dess
sken: S:t John åter ville icke afstå hvarken äran eller
mödan af de offentliga angelägenheternas ledning.
Deras inbördes bitterhet glödde än under askan, än utbröt
den i öppen låga: den qväfdes ofta, men släcktes aldrig.
När detta olyckliga förhållande blef mer och mer
synbart, måste Swift åtaga sig det ömtåliga och tacklösa
värfvet att medla emellan dem. På vers och prosa,
genom samtal och skrifter, genom allvarliga råd och
skämtsamma föreställningar sökte han att väcka sina mäktiga
vänners uppmärksamhet på den fara, hvarmed de
hotades genom sin osämja. Men innan han lemnade


[1] W. Scott, 30.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:45:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/8/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free