Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af dess inhemska adel äfvensom dess bästa och tappraste
soldater i landsflykt. Den katolska delen af befolkningen
hade att uthärda åsidosättelser af åtskilligt slag,
bland hvilka misstanken att ej vara «välsinnad» var den
ohjelpligaste. De sökte sin säkerhet uti att förhålla sig
stilla, väl vetande, att hvarje klagan af missnöje från
deras sida skulle tolkas såsom upproriskt knot. De
irländska protestanterna voro delade i Whigs och Tories,
högkyrkmän och dissenters och hundradetals mindre
faktioner, som underblåstes af små politiska ledare, hvilka
funno sin uträkning i söndringar, som gåfvo dem sjelfva
ryktbarhet och inflytelse. England, hvars rådslag
alltför ofta varit beherrskade af ett trångbröstadt och
kortsynt merkantilt intresse, begagnade sig af systerrikets
olyckliga belägenhet att förvandla det till en underkufvad
provins. Engelska parlamentet tillegnade sig rättigheten
att stifta lagar för Irland, ehuru i strid mot
häfd och princip; och denna rättighet utöfvades på ett
sätt, som lade så många band som möjligt på
konungarikets handel och gjorde det beroende af Englands.
Wilhelm III:s statuter förbjödo utförsel af alla irländska
yllevaror till andra orter än England och Wales och
ruinerade derigenom på en gång alla yllemanufakturier
i Irland med ett tillverkningsvärde af omkring en
million årligen. Följden blef, att ullhandlarne öppnade en
smuggleriförbindelse med Frankrike, hvarigenom den
irländska ullen utfördes till detta land till fördel för de
nyinrättade manufakturierna i Picardie. Irland hade väl
icke saknat patrioter, som åtagit sig dess försvar mot
detta kommerciella förtryck, t. ex. Molyneux, Locke’s
samtida och vän; men Englands parlament och regering
stämplade hvarje sådant försök såsom upproriskt och
jakobitiskt, och förtjent af att genom ytterligare
tvångsåtgärder bestraffas.
Dessa nationalolyckor betraktades af Swift med den
lågande oviljan af ett lynne, som naturligen var fallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
