Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvecklat sig under de tre sista regeringarne. Detta var
Swifts opinion om den engelska konstitutionen.
I andra delen af Gullivers Resor — Resan till
Brobdingnag — har satiren en mera allmän karakter:
man har här svårt för att upptäcka någon speciell
hänsyftning på samtidens politiska tilldragelser eller
statsmän. Invånarne i Brobdingnag äro, såsom bekant är,
varelser af ofantlig storlek, i detta afseende raka
motsatsen till Lilliputianerne. Denna afdelning af Gullivers
Resor framställer menskliga handlingar och känslor
såsom de måste uppenbara sig hos väsenden af en
ofantlig kroppsstyrka och på samma gång af en kall,
reflekterande och filosofisk karakter. Monarken för dessa
jättar är ämnad att förkroppsliga Swifts idéer om en
patriotisk konung, som var likgiltig för allt som var
sällsamt och kall för allt som var skönt, och som
endast hyste intresse för det, som stod i sammanhang med
allmän nytta och allmän välfärd. Ett europeiskt hofs
intriger, skandaler och stratagemer framställas såsom
lika förhatliga i sitt ursprung som föraktliga i sin
fortgång för en sådan furste. En ganska lycklig verkan
frambragtes således genom att omvända teleskopet och
måla Gulliver, som förut varit en jätte bland
Lilliputianerna såsom en pygmé bland detta förfärliga slägte.
Samma idéer som i Lilliput förekomma ofta här, men
snarare närmare belysta än repeterade, då de äro
omvända i den rol, som berättaren spelar. Några ställen,
som angå hofvet i Brobdingnag, ansågos ämnade att
skymfa hofdamerna, för hvilka Swift säges hafva haft
föga aktning.
Resan till Laputa — tydligen en satir öfver de
lärda och tomheten af deras abstrakta forskningar —
ogillades af Arbuthnot, som var vetenskapsman och
troligen ansåg den såsom en ridikyl öfver The Royal
Society. Man kan ej heller neka, att der förekomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
