Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
böjelse att sysselsätta sig med de frivola målningar, som
förekomma i Italiens poetiska litteratur, isynnerhet dess
noveller, hade omsider rubbat den olycklige mannens
förstånd. Han inbillade sig vara af glas och undvek
att komma någon menniska nära, af farhåga att han
kunde blifva sönderslagen. Denna underliga art af
galenskap gaf Cervantes’ rika fantasi anledning till en af de
kostligaste teckningar, som flutit ur hans penna. Han
förflyttar händelsen till Salamanca och gör en spansk
licentiat af den tyske doktorn. Han tecknar i denna
novell med godlynt humor, qvickhet och originalitet sin
samtids svagheter och löjliga sidor på ett sätt, som
säges hafva tjenat Quevedo till mönster i dennes
satiriska skrifter. — Samtalet mellan hundarne Cipion och
Berganza är en fabel, som syftar på en mängd af
olikartad vidskepelse, hvaraf Spanien var fullt, och som
Cervantes här tecknar i all dess styggelse och löjlighet,
lånande grundlinierna till sin målning från verkliga
händelser. — Närmast dessa två noveller i värde finna vi
anföras La Fuerza de la sangre (Blodets makt) och La
Espannola inglesa (Den engelska Spaniorskan), till
hvilken sistnämnda författaren lärer hafva hemtat anledning
från Engelsmännens expedition mot Cadiz under amiral
Howard år 1596.
Några år derefter utkom en skrift, som väl var
egnad att, om ej allvarligen bekymra, åtminstone oroa
och förarga D. Quixotes författare. Det var nämligen
en falsk andra del af D. Quixote, under det diktade
författarenamnet Alonzo Fernandez Avellaneda från
Tordesillas. Den var tryckt i Tarragona 1614. Redan i
företalet öfverskrider den psevdonyme författaren alla
vettets och anständighetens gränser, då han anfaller den
ålderstigne och vördnadsvärde Cervantes, skymfar hans
grå hår, kallar honom «en krympling» — vi erinra oss,
att han förlorat sin ena arm i slaget vid Lepanto —
«en gammal afundsjuk, missnöjd frondör, en delinqvent,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
