- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
241

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kokat må han äta, hvad han sått må han sjelf
uppskära. Hvad jag likväl icke kunnat undgå att lägga
på sinnet, är, att han skäller mig för gammal och
krympling, liksom om det skulle hafva berott på mig
att hämma tiden i dess flygt, så att den ej skulle hinna
mig, eller liksom om min ofärdighet skulle hafva
härledt sig från ett krogslagsmål, och icke från den största
tilldragelse, som fordna eller närvarande århundraden
sett eller kommande skola skåda. Om mina blessyrer
icke lysa i ögonen på dem, som se dem, så betraktas
de dock med aktning af dem, som veta, huru de blifvit
förvärfvade; ty det höfves soldaten bättre att ligga död
på slagfältet, än vara lös och ledig och fly; och
förhåller det sig så med mina tänkesätt i det afseendet,
att om man nu kunde erbjuda mig ett val, som är
omöjligt, jag hellre skulle vilja hafva varit med om
denna beundransvärda bedrift, än vara fri från mina
blessyrer, utan att hafva varit med om den. De ärr,
som soldaten bär på sitt ansigte och bröst, äro stjernor,
som visa andra vägen till ärans himmel och egga dem
att eftersträfva en rättvis berömmelse; och bör man
erinra sig, att man icke skrifver med sina gråa hår, utan
med sitt förstånd, som plägar förbättras med åren ...»
«Om», fortfor han, «du, min läsare, händelsevis skulle
komma att göra bekantskap med honom, så helsa
honom från mig och säg honom, att jag icke anser mig
förolämpad af honom; ty jag vet väl, att det gifves
frestelser, som komma från den onde anden, och att
en bland de värsta är den, när han sätter i hufvudet
på en menniska, att hon skall kunna författa och trycka
en bok, på hvilken hon skall vinna lika mycket ära
som penningar och lika mycket penningar som ära,
och till bekräftelse derpå beder jag, att du med
godlynthet och behag måtte berätta för honom följande
historia:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:45:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/8/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free