- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
251

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man anar, man känner den öfverallt, och deri ligger
grunden till det hjertliga vemod, hvarmed man så
hjertligen skrattar åt den stackars hidalgons ursinniga
äfventyr.

På en ort i La Mancha, hvars namn förf. ej gitter
komma ihåg, bodde en hidalgo [1] af den sort, som har
lans i vapenhäcken, gammal sköld, en mager häst ock
en snabb vindthund. Rik var han icke. Två tredjedelar
af hans inkomster åtgingo att nödtorftligen förse
hans bord, och resten till att kläda honom efter
husbehof. Denne hidalgo, säger berättelsen, öfverlemnade
sig på de stunder som han hade lediga (och lediga voro
de flesta) med en sådan smak och ifver åt läsningen af
riddarromaner, att han nästan helt och hållet glömde
att jaga och äfven att sköta sin ekonomi: slutligen
började han småningom sälja ifrån sig den ena åkerlappen
efter den andra för att kunna köpa sig romaner; och
till yttersta beslutet förlorade han förståndet på sin
trägna läsning och inbillade sig sjelf vara en riddare,
som borde ansluta sig till det vandrande ridderskapet,
hvilket mest väckt hans förtjusning, och utgå att söka
äfventyr. Efter ett mindre lyckadt försök i denna
syftning erinrar sig don Quixote, att han såsom andra
vandrande riddare borde hafva en vapendragare. I hans
grannskap bodde en beskedlig bonde, «en välmående
man (om man kan gifva denna titel åt en som är
fattig), men som hade föga salt i hjernan (muy poca sal
en la mollera)
», såsom det spanska ordspråket lyder.
Hans namn var Sancho Panza. På denne föll Don
Quixote med sitt val, och Sancho lät öfvertala sig att
gå in på förslaget, isynnerhet lockad af utsigten att för
sitt omak blifva ståthållare öfver någon ö, som riddaren
framdeles kunde komma att eröfra genom kraften af sin
lans. Från detta ögonblick börjar en serie af de



[1] hijo de algo, «son af förmögenhet», eg. «son af något», d. v. s.
försedd med adliga privilegier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:45:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/8/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free