Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långvariga regering aldrig en enda gång låtit beträda
sig med en handling eller ett yttrande, som ej var fullt
förenligt med hans värdighet såsom konung och
Bourbon. Aldrig har väl en menniskas lif i allmänhet varit
mera enformigt än etiketten gjorde denna konungs.
Dagordningen kunde visserligen vara en annan på
lustslotten än i hufvudstaden; men den var för hvarje
särskildt ställe orubbligen bestämd. Vi vidröra detta
endast derföre, att det förefaller obegripligt, huru ett slikt
prosaiskt formprål kan stå tillsammans med beskyddarskap
af konst och vetenskap, — af rörelseprinciperna i
lifvet; huru ett sådant majestätiskt pedanteri kan gillas,
vördas, ja beundras af ett tidehvarf, som dock räknas
bland kulturens gyllene åldrar.
För att rätt kunna bedöma denna motsägelse, liksom
alla öfriga motsatser, som möta betraktelsen öfver
denna period, är nödigt att gifva noga akt på de två
stridande principer, som alltsedan vetenskapernas
pånyttfödelse oupphörligen mer och mindre uppenbart
bekämpat hvarandra inom Europas samhällen, nemligen den
progressiva friheten å ena sidan, väckt genom
bekantskapen med den klassiska fornåldern, dess bildning, dess
samhällsinstitutioner; å andra sidan det reaktionära
tvånget, som sökte rädda hvad som räddas kunde af
medeltidens traditioner i religion, vetenskap och
samhälle. Det var Holland, som genom sin insurrektion
mot Philip II gaf signalen till denna ännu i våra dagar
oförsonade kamp på det politiska området, liksom
Luther och de öfriga reformatorerna redan förut gifvit
signalen på det religiösa. Den öppna striden hade nu
fortgått ett århundrade med få mellanskof, som mera
likna vapenhvilor än fredsslut. Trettioåriga kriget hade
nyligen rasat ut, likaså den engelska revolutionen: i
båda hade frihetens princip segrat, dock så att den
politiska friheten i England äfven efter segren bibehöll
samma karakter af fanatism, hvarmed den kämpat för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
