Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och detta skulle han icke hafva kunnat utan att låta
dess högsta andliga lif återspegla sig i honom sjelf.
Han gjorde i det afseendet hvad han kunde göra: han
sökte sjelf leda och bestämma dessa andliga rörelser,
och han lyckades till en viss grad; men fullt konseqvent
skulle han först då hafva varit, om han helt och hållet
qväft dem, om han återfört sitt folk tillbaka icke till
medeltiden utan till orientens despoti; ty hans politiska
system stod, strängt taget, endast tillsammans med
folkets andliga död. Detta var hans misstag, men det
var ett menskligt, ett naturligt och ett oundvikligt
misstag. Dessutom var han liksom Stuartarne förblindad af
det stora missförståndet, att folken så villigt underkastade
sig sina furstars reaktion för deras skull, af
tillgifvenhet och vördnad för deras personer, då det i
grunden ej var något annat än den samhälleliga
ordningen som de hos dem älskade, derföre att folken,
efter de stora skakningar de nyss uthärdat, såväl behöfde
lugn och trygghet till hvad pris som helst. Att Ludvig
längre än Stuartarne fick fortlefva i denna vådliga
illusion, kom sig deraf, att han lyckades bättre upprätthålla
denna ordning genom den styfva kraftfullheten i sin
karakter, hvilken också i hans land mötte mindre
motståndskrafter än dem, som till Stuartarnes olycka redan
tidigare voro väckta i England.
Emellertid var det ej blott i hans egna sjelfförgudande
föreställningar, ej blott i hans smickrares fraser,
som han var medelpunkten för sitt folks kultur; ty han
var det i sjelfva verket. Han gaf det franska folkets
fåfänga det tjusande skådespelet af en fransk konung,
som i viss mening var hela Europas monark — monarken
par excellence. Det smickrar ännu fransmannen att
höra sitt folk kallas «la grande nation», och det var
egentligen Ludvig XIV, som till denna värdighet
befordrade det franska folket. De snillen af alla slag, som
uppvaktade vid hans hof, voro i sjelfva verket betagna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
