Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till och med en och annan af den romantiska skolan,
hvilkas förtjenster i öfrigt borde hafva ställt dem utom
så dåligt sällskap — är outsägligt, liksom det tålamod,
hvarmed han bemötte dem utan att svara; oftast utan
att klaga, stundom gifvande luft åt sin förtrytelse i ett
epigramm, hvars skarpaste udd han för det mesta sjelf
afbröt — Reaktionen kunde aldrig förlåta honom att,
då han, så väl till följd af sin naturbestämdhet som sin
ställning såsom förtrogen minister hos en suverän furste,
ej kunde omfatta den politiska revolutionens sak,
hvilken han i sjelfva verket aldrig tillhört, han ej tillika
uppgaf allt det frihetssträfvande, hvars tradition han
mottagit i arf af sin ungdoms tidehvarf, och som han
ej kunde öfvergifva utan att öfvergifva sig sjelf och
vilkoret för sin andeliga tillvarelse. Om Göthes
politiska åsigter är ej mycket att säga: såsom embetsman
uppfyllde han sin pligt icke allenast med lust och flit
utan äfven, tvärtemot hvad man derom haft att förkunna,
med upplyst insigt och praktisk duglighet; för
de politiska teorierna saknade han sinne liksom för all
historisk och filosofisk spekulation. Var detta ett brott
af konstnären och skalden? Borde han vara allt, derföre
att han var mycket och mer än de flesta menniskor?
Var det en brist hos ministern? Möjligt; men
vi hafva här icke att göra med ministern, utan med
författaren och menniskan. — I alla händelser utöfvade
Göthe, i detta hänseende som i alla andra, sin vanliga
tålsamhet och sin vackra benägenhet att erkänna det
goda der det finnes. Hans skämt öfver den franska
sansculottismen i sin «Bürger-General» torde kunna fullt
försonas af hans oförtäckta beundran för åtskilliga af
revolutionens förespråkare och kämpar. Hvad deremot
den andliga friheten angår, så var och förblef han en
af dess mest upplysta och ihärdiga förfäktare intill sin
sista timme. Den hierarkiska tvångskristendomen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
