Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de tillkommit i och för ett syfte, som är för konsten
främmande. Det kan så till vida vara likgiltigt om de
gå ut på att förbättra eller förderfva; ty, i hvilketdera
fallet som helst, äro de såsom konstprodukter dåliga eller
falska. Skilnaden är dock den, att det sannt sköna
likväl tillika alltid antingen inverkar moraliskt
förädlande eller ur moralisk synpunkt är likgiltigt, hvarföre
äfven det, som saknar denna moraliska förädlingskraft
eller likgiltighet, omöjligen kan vara skönt. Följaktligen,
om Göthes författarskap är osedligt, så är det
tillika oskönt och saknar äfven det estetiska värde, som
man likväl knappast varit tillräckligt konseqvent att
derjemte frånkänna det.
Göthes ungdom infaller i en tid af begynnande
opposition mot konstregelns och den franska smakens
förtryck och återgång till det naturliga och fosterländska.
De unga snillena, och han främst ibland dem, bemödade
sig i denna första reaktionsifver om en naturlig
nakenhet i uttryck, som ej sällan gränsade till
plumphet. Efterhand bortlade man denna ohyfsning i form;
men man behöll från denna första riktning en naiv
åskådning af verkligheten, som ej skämdes vid det
naturliga. En sådan orädd förtrolighet med naturen, vare
sig såsom yttre föremål eller såsom mensklig känsla och
begär, uttalar sig öfverallt i Göthes ungdomsskrifter och
bidrog ej litet till hans första, ofantliga popularitet, då
den stod i samklang med ungdomens allmänna stämning
då för tiden. Huru vigtig denna riktning till
naturen äfven framdeles blef för Göthes mognare
diktkonst, skola vi snart äfven antyda. Göthe inöfvade sig
således tidigt att uttala naturens lif på dess eget språk:
men det är detta lif och detta språk, som ej sällan
finnas anstötliga för öfverbildade sinnen och förkonstlade
omdömen. Häraf blef en följd, att han ofta tillät sig
uttryck, som i sin «Derbheit» förekommo grofva, och
att han i allmänhet, ej minst till följd af sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
