- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
313

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som komma skulle: men de ligga ännu insvepta i sin
hylsa; hvaremot romantikens äkta idé, friheten, hos
honom slog ut i en blomma, så rik och skön, att den står
ensam och oöfverträffad inom skolans drifhus, såsom en
planta, den naturen sjelf alstrat och ammat. — Han
befinner sig ännu på den fichteska ståndpunkten: eger
ett slags metod, följaktligen ett slags medvetande om
den nödvändighet, som inhererar friheten. Om honom
gäller icke hvad som nyss påstods om skolan, att anden
och dess begrepp är hvad som fattades densamma. Ty,
säger han, «den heliga anden är för honom mera än
bibeln; denna ande skall vara vår lärare i kristendomen,
icke den döda, jordiska, tvetydiga bokstafven. Hela
vårt lif är gudstjenst.» «Kristi historia är lika säkert
en dikt som en historia; och öfverhufvud är endast
den historia en historia, som tillika kan vara fabel
Anden och dess absoluta historia särskiljer Novalis
alltid skarpt ifrån de yttre, tillfälliga händelserna; och
bevisar härigenom icke allenast ett klart medvetande om
den historiska processen, utan uttalar äfven på förhand
en högljudd protest emot det yttre tvång, vare sig den
slafviska undergifvenheten under en yttre auktoritet,
eller den blinda tron på ett yttre faktum, hvartill
skolan sedermera i sitt urartande tog sin tillflykt. Så
heter det i hans roman Ofterdingen: «När jag rätt betänker
allt, så finner jag, att en historieskrifvare nödvändigt
äfven måste vara en diktare (skald), ty endast
skalderna förstå konsten att skickligt sammanknyta
händelserna. I deras berättelser och fabler har jag med tyst
förnöjelse varsnat deras fina känsla för lifvets
hemlighetsfulla ande. Det ligger mera sanning i deras sagor,
än i lärda krönikor. Ehuru deras personer och dessas
öden äro uppfunna, så är likväl den mening (Sinn), i
hvilken de äro uppfunna, sann och naturlig. Det är för
vår njutning och uppbyggelse likgiltigt, om de personer,
i hvilkas öden vi efterforska våra egna, verkligen en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:45:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/8/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free