Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarpå det har anspråk i följd af sin grund- och
innehållslösa abstrakta fromhet.
Från Novalis, såsom romantikens embryo, öfvergå
vi till den egentligen så kallade romantiska skolan.
Men innan vi taga dess fysiognomi i närmare
betraktande, är det nödigt, att kasta en blick på den
filosofiska åsigt, som kombinerar denna skola med Fichte och
Novalis, eller romantiken i dess ursprungliga gestalt.
Från Fichtes ensidigt subjektiva idealism uttogs steget
framåt till absolut idealism utaf Schelling. Detta steg
innebär likväl icke ett uppnående af utan endast ett
annalkande till nämnda absoluta idealism; ty den
genomträngning af de motsatta sidorna, det ideala och reala,
tänka och vara, som den innebär, var först den Hegelska
dialektikens verk. Då Fichte ensidigt upphöjde det
ideala, tanken, jaget till princip: utgick deremot
Schelling från det reala, varat, icke-jaget; ty jemnvigten
mellan de båda sidorna förmådde lika litet han som
hans föregångare tillvägabringa och — ehuru han
oupphörligen postulerade deras identitet — var han så litet
i stånd att bevisa densamma, att hans filosoferande
tvärtom öfverallt bär spår af en förutsatt realitetens
eller varats prioritet. Denna yrkade identitet kan så
mycket mindre bevisas, som den endast är tillgänglig
för den intellektuella åskådningen, icke för tanken,
följaktligen för en kunskapsform, som är och förblifver
omedelbar. Nämnda intellektuella åskådning, såsom
organ för allt filosoferande, är likväl icke en för alla
menniskor gemensam gåfva; filosofien är således icke
tillgänglig för alla, utan endast för de begåfvade; den
är en den särskilda genialitetens förmånsrätt. Anden
framvisar således hos Schelling endast sin natursida,
och sanningens uppfattning göres beroende af en enkom
naturbestämdhet, som kallas själ, stämning, Gemüth.
Med denna åskådning såsom filosoferandets högsta
organ är det icke underligt, att det omedelbara, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
