Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett naturväsende, blindt beroende af naturens
oberäkneliga nycker, ett medvetslöst instrument, genom hvars
strängar naturanden ljöd, — menskligheten således
endast naturens högsta yttringsform —; de substantiella
makter deremot, som regera verlden och bestämma
mensklighetens öden, gällde endast såsom yttre
oemotståndliga fjettrar, hvilka menniskan hade att blindt
underkasta sig, och mot hvilka likväl det genialiska
subjektet kunde för ro skull öfva sin ironi. Dessa
makter blefvo för menniskan ett blott yttre, derföre att den
högre förnuftigheten, genom hvilken de ingå uti
menniskan och blifva hennes väsentliga egendom, helt och
hållet frånkändes den ändliga varelsen, eller måhända
utan allt föregående frånkännande förblef den fullkomligt
främmande. Derföre var det som Fr. Schlegel i
äktenskapet endast såg å ena sidan det yttre tvånget,
som uttalar sig i «ord utan välsignelse», å andra åter
endast dess sinnliga naturgrund, hvilken han sökte
upphöja till uteslutande giltighet, hvaremot andens
helgande band, som på en gång är frihet och
nödvändighet, och som är just det menskliga i alla menskliga
förbindelser — emedan det är det förnuftiga — låg
utom omfånget af hans synkrets. Derföre var det ock,
som han i den högsta sinnliga njutning lät menniskan
söka en sjelfvisk ersättning för det tvång, som den
ofvannämnda yttre auktoriteten pålade henne: som han
anbefallde henne den njutningsrika lättjan såsom hennes
lefnads mål, i full öfvertygelse om fruktlösheten af alla
andliga ansträngningar; ty han hade icke den insigt att
det förnuftiga väsendets högsta njutning ligger uti
sträfvandet att försona sig och identificera sig med det
absoluta förnuftet, och dymedelst af fritt val underkastar
sig dess bud såsom sina egna; och att menniskans
lefnadsuppgift just är det arbete, som nämnda sträfvande
medförer. — Det var också derföre, som han uppställde
teorien om en naturlig aristokrati, för hvilken icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
