- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
345

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den författare, som i detta ögonblick uppträder inför
en vördad allmänhet för att, såsom han emotser, pröfva
mångens tålamod och väcka mångens harm, har härmed
den äran att göra den litterära Vulgus, alla snilleprofs
juges competens, sin ödmjukaste reverens. Han försäkrar
att han aldrig ett ögonblick upphört att tro på skärpan
af dess omdöme, på obestickligheten af dess tadel eller
bifall, och om vissa insolenta anmärkare då och då
funnit anledning att påbörda den några små inkonseqvenser,
så anser han uppriktigt att nämnda inkonseqvenser
hafva anmärkarenas bristande urskillnings- och
kombinationsförmåga att tacka för sin skenbara tillvaro.
Vidare har han den äran att försäkra alla idkare af «de
vittra idrotter» om sin synnerliga högaktning, och
anhåller med så mycket mera skäl att de ej måtte anse
hans anmärkningar riktade emot dem sjelfva, som äfven
han bekänner sig vara en man af deras eget skrå, en
af dessa riddare de la Trista Figura, som mer än en
gång af sin Rosinante, med äkta pegasisk bångstyrighet,
blifvit stjelpta i smutsen, och icke förty med samma
ståndaktighet som la Manchas oförgätlige riddare ånyo
bestigit gångarens knotiga rygg för att kojta af till äran
och odödligheten.

Scribimus indocti doctique poëmata passim: är
samtidens valspråk. Vitterheten har blifvit en republik, der
hvarje korfmånglare höjer sin röst, alltid förvissad om
bifall åtminstone från det skrå, som han tillhör. Detta
är nu ett godt tidens tecken, ett nytt bevis att de
maktegande förgäfves skola anstränga sina krafter att qväfva
yttranderätten. Det finnes knappt mer en hofrättsnotarie,
som icke knäpper på sin lilla lyra, en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:45:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/8/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free