- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
354

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sedan låten eder gälla endast så mycket I kunnen gälla.
Hvarje konst fordrar sitt studium, sina mönster, icke för
imitationen utan för smakens uppodling. Det ser ut
såsom om formen i våra dagar vore en småsak, som
hvarje liten vitterlekare skulle hafva rätt att vårdslösa,
derföre att ett och annat öfverlägset snille behandlat
den med mindre omsorg än önskligt skulle hafva varit.
Äfven detta är en följd af den kringsiggripande
dilettantismen, som ofta nog bäst uppfattar sina förebilder i
deras fel och svagheter. Jag skulle vilja hänvisa dessa
unga vitterhetsidkare till de stora mästarne, de klassiska
i synnerhet, hos hvilka innehållet och formen
sammansmält till ett så fullständigt och nödvändigt helt, att
intet af det senare får rubbas utan fara att det förra
förstöres. Läsen Homer eller Horatius, Thucydides eller
Livius, och den första granskande blicken skall
öfvertyga eder om verkligheten af den brist, hvarpå jag ville
göra eder uppmärksamma. Eller, om I af en panisk
fruktan från skoltiden rysen tillbaka för den regelrätta
antiken, så gån icke längre tillbaka än till Goethe ellér
vår egen Tegnér. Menen I icke att den genomskinliga
objektivitet, den harmoniska helgjutenhet, som förskaffat
Goethe den plats han inom den europeiska vitterheten
innehafver, menen I icke att den är en följd af ett
träget, ett mångårigt studium? Dilettanten Goethe kunde
visserligen skrifva Werther, men endast mästaren Goethe,
nyss utgången ur antikens skola, skref Herman och
Dorothea.
Förmoden I kanhända, att Frithiof, så
helgjuten och liksom på en gång framsprungen ur skaldens
fantasi, var frukten af några dagars pennlek? Eder
förmodan bevisar då allenast att eder blick ännu icke eger
nog skärpa att hos konstens skapelser upptäcka det
svåra i det lätta. Endast studium kan lära eder det,
endast det kan lära eder, att dunkelhet och
osammanhang är oförenligt med konstfulländning, — att en dag
kan skapa, hvad år knappt kunna fullborda, och att en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:54:39 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bemsamlade/8/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free