- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
355

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

diktares svåraste värf är just det, hvarigenom han skall
framställa sig lätt, d. v. s. åskådliggöra, afrunda och
liksom finmejsla sina tankar.

Det andra vilkoret för verkligt konstnärsvärde är
det att låta sig gälla endast hvad man kan gälla, det
vill med andra ord säga, att bortlägga allt manér,
affektation och charlataneri, att framträda i naturens enkla
drägt, utan att blygas för det, som man hemtar utur
egen fatabur, förutsatt nemligen att man sjelf inser att
det duger till något. Derom kan man åtminstone vara
öfvertygad, att ingen poesi à la Tegnér, à la Stagnelius,
à la Geijer, à la Atterbom etc. etc. duger till något.
Ty den genren är allmänheten bekant förut och det
genom mera genuina exemplar än alla kopior i verlden
kunna ersätta. Jag vill visserligen icke gå så långt i
fördömelse öfver imitationen i allmänhet, som mången
före mig, jag vill endast väcka eder uppmärksamhet
derpå, att det fordras något, som de gamle academici
kallade smak och hvars majestät fosforisterne naivt nog
förnekade, — det fordras smak äfven för att kunna
imitera. Och denna smak vinnen I genom studium.

Med förutsättning af allt detta kunnen I med
glädje
gripa verket an. Jag säger med flit «glädje»
— och påminnen eder att det är tid, att sånggudinnan
upphörer att visa sura miner, hvarje gång hon griper
sig an med den idrott, som ett af verldens vittraste
tidehvarf kallade la gaia scientia. Ingenting ingifver
mig så mycken vedervilja som en författare, hvilken
möter sin allmänhet med en syndaflod af tårar, endast
derföre att det råkat komma på modet, och ehuru jag
skulle kunna hålla tjugu mot ett att han icke vet
hvarföre han gråter. Ännu en gång och det är den sista:
gån till antiken; den helleniska Camœnan gret icke, ty
redan hon i sin naivitet såg att det skulle vanställa
hennes drag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:20:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bemsamlade/8/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free