- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
362

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

endast dess förmåga af förnuftighet; negern är också
menniska, dock endast till möjligheten; ty i verkligheten
står han djuret närmare: brottslingen är också menniska;
dock är det just hans oförnuftighet, som lagt honom i
bojor. Detta slag af menniskor äro också personer i
den vanliga meningen. För såvida som det är socialismens
mening att till alla grader af mensklighet utsträcka
sin jemnlikhet, är den falsk och orimlig; ty den bildade,
den dygdige, den förnuftige blifver — i trots af alla teorier
— aldrig i evighet den obildades, lastfulles, oförnuftiges
jemnlike. Men! är socialismens jemnlikhet endast en
jemnlikhet i frihet för alla menniskor utan undantag till
utveckling i det goda, en jemnlikhet i frihet att göra det
förnuftiga, hvilket såsom en möjlighet innebor en och hvar,
till en lycklig verklighet, så är dess fordran rättfärdig.
Detta är det sanna i socialismens teori: det öfriga är
falskt. Att detta sanna emellertid är långt ifrån att
vara socialismens enda syfte för närvarande, torde få
medgifvas; men derföre är icke sagdt att dess teori icke
i framtiden kan utveckla sig till detta resultat.
Åtminstone kan man utan svårighet skönja ett framåtskridande
i insigt af mensklighetens och samhällets väsende hos
många skriftställare, som arbetat i de nya sociala
idéernas intresse. En fordran, som de alla hafva
gemensam, och mot hvilken säkerligen intet kan invändas, är
den, att samhället skänker sitt skydd åt den frihet, om
hvilken vi nyss talte, — friheten till utveckling i
förnuftighet, och sin omvårdnad åt dem, som hittills icke
varit delaktige i denna frihet: de fattige, de brottslige,
de obildade. De, som fasa för det falska, som onekligen
derjemte ligger i socialismen, kunna trösta sig
med den gamla sanningen, som har ett större spekulativt
djup än man kanske tror, «att allting har en öfvergång»,
och att ögonblickets ofullkomlighet icke är en
förvillelse för evigheten. De åter, som vid anblicken af
samtidens oroliga, feberaktiga rörelser och i minnet af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:20:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bemsamlade/8/0369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free