Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man förstår att allt detta icke är lifvet, att inbillningen
icke är förnuftet, och att poeterna alltid skola förblifva
poeter, d. v. s., för att tala med den störste och visaste
ibland dem, tonfyllda foglar, som hvarje ljud väcker till
sång. Antingen detta ljud kommer utifrån eller inifrån,
antingen det förtjusar eller förfärar, lockar eller
skrämmer, antingen det är en längtan som födes, eller en
bäck som sorlar, ett folk som knotar, eller ett haf som
brusar, en tron som ramlar eller en illusion som
försvinner — fogeln sjunger, sjunger oupphörligt, öfverallt,
på alla toner; frågen honom icke hvarföre han sjunger,
han sjunger emedan han är fogel.»
Vi lemna detta sätt att betrakta poesien och
poeterna alldeles i sitt värde. Vore poeten ingenting
annat än en sångfogel, så vore han visserligen å ena sidan
utan allt ansvar för sina handlingar, men så vore också
å andra sidan hans tillvarelse bra öfverflödig, då
naturen sjelf dragit försorg om att vi i alla fall icke lida
någon brist på foglar. Såsom poetisk liknelse må det
emellertid passera, isynnerhet som det är till en viss
punkt sannt — och för denna sannings skull hafva vi
också återgifvit detsamma. Så är det t. ex. sannt, att
man icke får taga poeterna för mycket «på allvar» i
prosaisk mening: d. v. s. man får icke se dem sjelfva i
hvarje karakter, som de teckna, icke deras egen
öfvertygelse i hvarje hypothes, som de framställa. Goethe
var ingen Faust, och Shakspeare ingen Othello:
åtminstone måste man göra en viss vigtig restriktion, om
man påstår det ena eller andra. Ej heller är George
Sand någon Indiana; eller är hon, med lika mycket
skäl, en Consuelo. Poeten uppfattar sin tids företeelser
i bild; men i en poetisk bild: d. v. s. en sådan som är
idealisk, som återger det väsentliga och bortlemnar det
tillfälliga; sjelf står han utom densamma. Han är
ansvarig för bildens sanning; men det är också endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
