Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dotter, då skall dottren icke rodna för sin moder; då
framför allt skall den äkta mannen hvarken vara misstänksam
eller förtryckare; hustrun, å sin sida, skall icke
erfara offrets bitterhet eller slafvens groll. Rysliga
lidanden, afskyvärda orättvisor skola icke längre sköfla
familjens leende och lugna helgedom. Kärleken skall
kunna blifva varaktig; och — hvem vet hvad som kan
hända — måhända en dag presten och embetsmannen,
räknande med rätta på kärlekens varaktiga underverk,
skola kunna i Guds eget namn helga oupplösliga
förbindelser, med lika mycken vishet och
omdöme, som de nu, mot sin vetskap, göra det med
gudlöshet och fåvitsko.»
Det är således, enligt George Sand, endast kärleken,
som förmår helga äktenskapet, och hvarförutan
hvarje förbindelse, den må vara huru strängt och
oupplösligt som helst tillknuten, likväl nödvändigt måste
lösa sig sjelf och blifva i mer eller mindre mån osedlig.
Den förbindelse således, der detta vilkor saknas, är i
sjelfva verket icke till, och följaktligen ogiltig, och den
åter, der detta vilkor finnes, är till och är giltig, om
kyrkan och samhället också aldrig stadfästat densamma.
Sådan är hufvudsumman af George Sands äktenskapsteori,
på mångfaldiga sätt tillämpad på de tusentals
olika situationer, dem hennes rika fantasi uppfunnit och
framställt. En kritik af denna teori skulle sammanfalla
med kritiken af hennes ännu temligen omogna samhällslära,
hvilket vi äfven i det föregående antydt, såvida
samhällets rätt att stadfästa och meddela sedlig
giltighet åt äktenskapliga förbindelser icke kan bestridas,
utan såvida man antager att samhället sjelft icke är en
sedlig makt, som inbegriper och i sig upptager hvarje
annan. Att författarinnan har en aning om denna samhällets
höga värdighet och att man i afseende derpå kan
af henne vänta vigtiga koncessioner, antydes dock af
slutpunkten i det ofvananförda stycket, der hon antager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
