- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
387

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bearbetarne af hans filosofi. Likväl gäller denna vår
förlägenhet mindre hans teori af det sköna, än hans
åsigt af den sköna konsten och dess idkare. Det
tyckes som man äfven i detta afseende hos honom
återfinner samma dualism, som genomgår hela hans
spekulation, det oförsonade motsatsförhållandet emellan idéen
och verkligheten. «Plato har i afseende på det sköna
uppfattat den enda sanna tanken, nemligen att det
skönas väsende är intellektuelt, en förnuftets idé. Han
åsyftar visserligen att detta bör så förstås, att
skönheten såsom skönhet är den sinnliga skönheten och ej
en skönhet, som befinner sig på något annat ställe,
man vet ej hvar; utan att hvad som är skönt i det
sinnliga, äfven är andligt; men det förhåller sig med
det skönas idé på samma sätt, som med hans idé i
allmänhet» [1]. Dermed förhåller sig i sjelfva verket så,
som vi ofvan yttrat, att den (idéen), tvärtemot filosofens
egen afsigt, förblifver något transcendent, något utom
verkligheten varande och med densamma oförsonadt.
Endast på detta sätt kunna Platos polemiska anfall mot
konstnärer och skalder och deras produkter förklaras
vid sidan af hans aktning, ja entusiasm för idéen af
det sköna. Han ville, men förmådde icke, dialektiskt
förmedla begreppets öfvergång i fenomenet. Ruge, i sin
Platonische Æsthetik [2], söker visserligen förklara
bitterheten af hans hat emot skalderne ur den blotta afsigten
att vilja subordinera konstnärsverksamheten under
filosofien, och vill derigenom minska skärpan af hans
skenbara förkastelsedom, men, enligt hvad Müller i sin
åberopade skrift anför till stöd för den strängare
tolkningen, återstår tillräckligt att göra forskaren åtminstone
villrådig. Det är i allmänhet ej lätt, att i de Platoniska
dialogerna träffa den rätta ledtråden emellan ironien


[1] Hegel, Gesch. der Philosophie II. 261.
[2] Ruge, Pl. Æsth. sid. 163 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:54:39 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bemsamlade/8/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free