- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
390

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

olika former, dock alltid så att ett framskridande enligt
en inre nödvändighet härunder är synbart. Med den
republikanska anda, som var grundvalen i de grekiska
samhällenas byggnad, aftynade äfven konsten och
poesien. Menniskoanden hade växt ur den antika odlingens
former, vetenskapen slog öfver i idealism, vitterheten i
sentimental lyrik. Den dramatiska poesien — vitterhetens
höjd och naturliga slutpunkt — hade sett sina
bästa dagar: endast komedien fortfor ännu att riktas af
nya alster af något, ehuru underordnadt värde. Med
ett ord: den gamla cykeln var afslutad; ty de båda
utväxter derpå, som slingra sig in i och förmedla
öfvergången till romantiken, de alexandrinska och
byzantinska skolorna, voro ännu icke i gång och följde dessutom
helt andra rörelseprinciper. — Denna helleniska
konstverld låg utbredd för filosofen, fängslade, likasom allt
annat i verkligheten, hans uppmärksamhet och påkallade
hans skärskådande. Han förfor härvid på samma sätt
som i sitt öfriga filosoferande, uppgjorde icke på fri
hand några systemer, utan uttog ur det förhandenvarande
dess begrepp, uppvisade det förnuftiga i existensen. Man
söker derföre förgäfves hos honom en teori för idealer,
i den mening, att den skulle innehålla reglor för konsten
sådan den skall vara; ty enligt hans åsigt är idealet,
det förnuftiga, icke det som skall vara utan det som
verkligen är [1]. Det bästa, som förefanns i den vittra
verkligheten, gällde för honom såsom ideal: och han
åtnöjde sig med att endast uppvisa, på hvilka förnuftiga
grunder detta dess företräde hvilade. Hans lära om
vitterheten är således egentligen ingenting annat än en
empiriskt-spekulativ öfverblick öfver den helleniska
poesien, sådan den visat sig i sina olika gestalter, — dock


[1] Jfr Hegel, Gesch. d. Philos. II. 241. «Das wahrhafte Ideal soll
nicht wirklich seyn, sondern ist wirklich, und allein das Wirkliche; soll
eine Idé zur Existens zu gut seyn, so wäre diess vielmehr ein Fehler des
Ideals selbst, für das die Wirklichkeit zu gut ist.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:54:39 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bemsamlade/8/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free