- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
391

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så, att de förnuftiga principerna för hvarje dess
särskilda formation vederbörligen ådagaläggas, äfvensom
det nödvändiga sambandet mellan dessa och de yttre
skepnader, i hvilka de utvecklat sig.

Vi hafva sålunda sökt i korthet angifva den
hufvudsakliga tendensen af såväl Platos som Aristoteles’
filosofi, äfvensom det sammanhang som eger rum mellan
hvarderas estetiska åsigter och deras spekulation
öfverhufvud. Att leda jemförelsen mellan båda i detalj är
så mycket svårare, som inga andra jemförelsepunkter
egentligen förefinnas än de, som ligga i den allmänna
syftningen af hvardera systemet. I afseende på
bestämmandet af det skönas begrepp divergera båda filosoferna
ej synnerligen från hvarandra. Plato säger nemligen
det sköna vara detsamma som det goda och
sanna, så vida dessa framträda i fenomenet
[1].
Aristoteles åter att det sköna är det som, i det att
det är godt, tillika är angenämt, emedan det är
godt
[2]. Hufvudformerna af detta sköna äro enligt
Aristoteles: ordning (τάξισ), symmetri (συμμετρία) och
det begränsade (ὡρισμένον), hvartill kommer storhet
(μέγεθος), sådan som den bestämmes i poetiken. —
Aristoteles har mindre än Plato sysselsatt sig med
sjelfva idéen af det sköna, såsom sådan, utan —
utgående från den grundåsigt att skönheten är konstens lag,
och att alla mimetiska konster tillika vilja vara sköna
konster — öfvergått till tillämpningen af nämnda lag,
sådan den visar sig i de speciella konsterna,
enkannerligen i poesien och dess särskilda arter.

*



Det skulle visserligen icke sakna sitt intresse,
likasom äfven mången torde anse det just här vara på sitt




[1] Ruge, Plat. Æsthetik. sid. 83.

[2] Rhetor I. 9. kαλόν ἐστιν, ὂ ἂν δἰ’ αὑτὸ αἱρετὸν ὂν ἐπαινετὸν
ἢ, ἢ ὂ ἂν ἀγαθὸν ὂν ἠδὺ ἢ , ὂτι ἀγαθὸν.
Jfr Edv. Müller,
Gesch. d. Teorie d. Kunst bey den Alten II. 95 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:54:39 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bemsamlade/8/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free