- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
393

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ARISTOTELES’ POETIK.

I.

OM POESIEN I ALLMÄNHET.

(Kap. I—V.)



Det gemensamma grundmotivet för all poetisk verksamhet
är Mimesis [1] (πᾶσαι (τέχναι) τυγχάνουσιν οὖσαι
μιμήσεις τὸ σύνολον
), hvilken ingår såväl i den episka
dikten, tragedien, komedien och dityrambiska poesien,

[1] Vi söka ej öfversätta detta ord, som i den Aristoteliska estetiken
spelar en så vigtig roll och som så ofta blifvit missforstådt. Att Aristoteles
dermed ej menat «härmningsbegär» i vanlig betydelse är af flera grunder
tydligt. Men att han dermed menat något helt annat an härmning, kan ej
heller antagas, då han i kap. IV yttrar att nämnda Mimesis är alla
menniskor medfödd från barndomen (τὸ μιμεῖσθαι σύμφυτον τοῖς ἀνθρώποις
ἐκ τῶν παίδων ἐστί
). Mimesis, såsom det gemensamma föreningsbandet
mellan alla s. k. mimetiska konster hos de gamle, är af en vidsträcktare
betydelse och omfattar ej allenast den naturliga lusten hos barnet att eftergöra
hvad andra göra, utan äfven det högre sträfvandet att afbilda, samt
slutligen i allmänhet att i yttre gestalt framställa. Att mimesis hos
Aristoteles eger denna vidsträcktare betydelse bevisas genom hela sammanhanget
af hans konstlära, af den högre plats han inrymmer åt poesien såsom fri
verksamhet, förnuftig och ändamål i sig sjelf (τὰ γὰρ καλὰ καὶ σπουδαῖα
πράττειν τῶν δι᾽ αὑτά αἱρετῶν.
Eth. 10. 6), af det företräde poesien
enligt hans åsigt eger framför historien genom de poetiska handlingarnes inre
enhet och förnuftiga kausalsammanhang (Poet. XXIII). Omfånget af ordets
betydelse hos Aristoteles bevisas dessutom speciellt af hans egna ord i Poet
XXV: ἀνάγκη μιμεῖσθαι τριῶν ὄντων τὸν ἀριθμὸν ἕν τι ἀεί ἢ
γὰρ οἷα ἦν ἢ ἔστιν ἢ οἷά φασι καὶ δοκεῖ ἢ οἷα εἶναι δεῖ

Jfr Edv. Müller, Gesch. der Theorie der Kunst bey den Alten, II. 359 f.
— Solger, Æstet. 15.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:20:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bemsamlade/8/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free