- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Litteraturhistoriska afhandlingar /
396

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medfödda benägenheten att mimetiskt framställa (se
ofvan), samt det välbehag, hvarmed alla menniskor
omfatta det genom mimesis frambragta (τα μιμήματα).
Så äro vi i stånd att med nöje skåda lyckade
afbildningar af sådana föremål, hvilka vi se med ovilja i
deras lefvande gestalt, t. ex. bilder af de vederstyggligaste
djur eller af lik. Anledningen härtill är den, att ej
allenast filosofer, utan äfven menniskor i allmänhet,
ehuru i mindre grad, erfara en stor njutning af att
tillfredsställa sin vettgirighet (το μανθάνειν οὐ μόνον
τοῖς φιλοσόφοις, ἀλλὰ καὶ τοῖς ἄλλοις ὁμοίως· ἀλλ’
ἐπὶ βραχὺ κοινωνοῦσιν ἀυτοῦ). De vinna nämligen
nu genom bildens betraktande insigt af det föremål,
som bilden framställer; ty om äfven åskådaren ej förut
sett det föreställda, så väcker dock bilden hans
välbehag, väl icke mera genom sin trohet, men genom
det konstnärliga i utförandet (ἀπεργασία),
färgläggningen o. s. v.

I följd af denna medfödda benägenhet att mimetiskt
framställa och den lika medfödda benägenheten för
harmoni och rytm (af hvilken senare versmåtten endast
äro särskilda arter: τὰ γὰρ μέτρα ὅτι μόρια τῶν
ρυθμῶν ἐστί, φανερόν), gåfvo menniskor med naturlig
fallenhet derför (οἱ πεφυκότες πρὸς αὐτὰ μάλιστα)
genom improvisationer (ἐκ τῶν ἀυτοςχεδιαςμάτων)
poesien dess upprinnelse. Men poesien sönderföll
sedermera i arter alltefter de diktandes egendomliga karakter
(κ. τὰ οἰκεῖα ἤθη). De nämligen, som voro böjda för
vördnad (σεμνότεροι) framställde sköna handlingar, de
lättsinnigare (εὐτελέστεροι) åter dåliga, börjande med
att dikta hånqväden (ψόγους) liksom de förra
hymner och lofsånger (ἐγκώμια). Före Homeri tid känna
vi intet skaldestycke af förstnämnda slag (ψόγος); ehuru
det är sannolikt att sådana äfven då funnits; utan för
oss måste Homerus gälla såsom fader äfven för denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:45:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/8/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free