Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berättelse, kan framställa flera tilldragelser, som löpa i
parallel med hvarandra, hvarigenom diktens storhet
(ὄγκος) ökas, i fall de nemligen höra till saken,
hvaremot tragedien icke kan framställa flera tilldragelser,
utan endast den enskilda handling, som den sceniska
föreställningen återger. Den episka dikten eger således
ett företräde, som ej litet bidrager till dess glans
(μεγαλοπρέπεια) i den omständigheten, att den kan leda
åhörarnes uppmärksamhet än hit och än dit (μεταβάλλειν
τὸν ἀκούοντα) och göra sin framställning omvexlande
genom inflätande af olikartade episoder; ty den snart
mättande enformigheten är det, som gör att så många
tragedier misslyckas.
Det heroiska versmåttet har visat sig vara det mest
passande för den episka dikten (άπὸ τῆς πείρας
ἥρμοκεν); ty detta versmått är af alla det, som håller sig
jemnast och rörer sig med största värdighet
(στασιμώτατον καὶ ὀγκωδέστατον), hvarföre det äfven
företrädesvis begagnar ovanliga och bildliga talesätt (γλῶτται καὶ
μεταφοραί); ty den berättande framställningen älskar
ordrikedom (περιττή), De jambiska och tetrametriska
versmåtten deremot äro rörliga (κινητικά); det sednare
egnadt att åtföljas af dans, det förra att beledsaga
handlingar (πρακτικόν).
Homerus gäller äfven i det afseendet såsom en
föresyn, att han ensam bland alla skalder icke varit i
okunnighet om, huru han såsom skald bort förhålla sig.
Skalden bör nemligen föga tala i egen person, ty der han
detta gör, är han icke mera en mimetisk konstnär. De
öfriga låta sina egna personer genom hela sitt verk
framträda (ἀυτοί μεν δἰ ὅλου ἀγωνίζονται); och det
är endast till en ringa del och på få ställen som de
förfara mimetiskt; denne åter införer genast efter en
kort inledning en man eller qvinna eller något annat
väsende, och intet utan karakteristik, utan allt med
individuell karakter (οὐδέν ἄηθες ἀλλ’ ἔχοντα ἤθη).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
