Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till tragedien hörer det förvånande (θαυμαστόν);
till epos deremot hörer det otänkbara (ἄλογον, hvilket
är den högsta grad af det förvåningsväckande), som här
låter sig framställas, emedan man ej ser de handlande
personerna. Dessutom bör man alltid föredraga det slags
omöjliga, som har ett sken af sanning för sig, framför
det möjliga, som är otroligt. I diktens grundränning
får likväl intet otänkbart ingå; utan der detta skall
användas, bör det ske utom sjelfva fabeln, och framför
allt måste det vara förvisadt från den dramatiska
handlingen. Men om planen en gång är rätt förståndigt
uppgjord och fri från alla orimligheter, så kan man väl
tillåta sig en och annan sällsamhet (ἄτοπον), hvilket
också är händelsen i Odysséen, hvars flera
underligheter väl icke skulle undgå anmärkningar, om de
blifvit behandlade af en underlägsen skald. Men nu har
denne poet förstått att genom andra företräden utplåna
intrycket deraf. — Sjelfva språkuttrycket kräfver
mycken sorgfällighet på de svagare ställen (ἐν ἐργοῖς
μέρεσι), som hvarken äro utmärkta för karakteristik eller
tankar, hvaremot ett bländande språk fördunklar de
partier, som äro rika på karakters- och tankeutveckling.
(Kap. XXIV.)
Poeten, i likhet med andra konstnärer, framställer
föremålen antingen sådana de äro eller voro, eller
sådana de berättas eller anses vara, eller slutligen sådana
de böra vara (ἢ οἷα ἦν ἢ ἐστιν, ἢ οἷα φασὶ καὶ δοκεῖ·
ἢ οἷα εῖναι δεῖ).
I poesien kunna två slags fel begås, antingen i
afseende på konstens väsende, eller i afseende på
tillfälliga saker (καθ’ αὑτήν, ἢ κατά συμβεβηκός). Det
förra inträffar när konsten föresätter sig uppgifter, som
den enligt sin natur ej är i stånd att lösa, det sednare,
när den begår misstag i detaljteckningen (t. ex. talar
om en hind med horn). Såsom ett fel emot konstens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
