Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En runsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En runsten.
En vårdag för cirka 25 år sen gick Johannes Karlsson
i Norregård och bröt sten och stretade i backsluttningen
västanför sin uthuslänga. Där låg förut en liten åker,
som han tänkte utvidga genom att odla upp en gräsplan
nedanför, hvilken gräsplan hans föregångare inte brytt sig
om att rödja. Och de hade väl inte haft tid och stunder
till den saken heller, emedan man i deras dar hade sitt
mesta göra med att köra lass på landsvägarne och skjutsa
folk. Sedan nu emellertid järnvägarne fördärfvat
körför-tjänsterna, kan en åkermän, som inte föredrager att flytta
in till stan och bli åkare eller hökare, få tid att ägna sig
en smula åt modernäringen. Och en sådan karl var
Johannes. Han ref och bråkade i jorden med järnspett,
flåhacka och ärjekrok, så att hans barn, som nu skörda
fälten, må såsom pärlor i guld. Ty jorden är i alla fall
den huldaste moder som finns för dem, som vårda sig om
henne.
Nå, en dag för 25 år sen eller så vid pass gick
Johannes och bröt upp jordstenar och redde en ny åker
västanför sin la’gård. Och rätt som han gnodde där i
svett och flit, hittade han i jorden en stor flat stenhäll.
– Dä’ blir en djädranas bra trappsten af den, lät
Johannes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0005.html
