Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En runsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Dä’ ä’ nok attan ett par stollar, som rymt ifrån
dårkistan! lät han åt hustru sin.
Men han blef inte så litet snopen, ska jag säga, när
han fick se sin egen själasörjare stå där och peta med en
pennknif i den förglömda stenhällen.
– Här har fader Karl en rar runsten, som ingen vetat
om förut; vi ska’ snart tyda inskriptionen, sa’ pastorn, när
Kalle hälsat på vetenskapskarlarne.
– Tyda! Dä’ fordras väl ingen lärdom te å tyda dä
där. Dä öfversta ska’ va’ »Mina» och di nedersta strecken
ska’ föreställa »Kalle». Ja hoggde in’et för cerkla 25 år
sen, när hustru min och jag va’ fästefolk och vänslades!
log Kalle.
Ni skulle ha sett bå’ pastorn och docenten efter den
upplysningen.
Många konstiga karlar har jag sett här i socknen
på sista tiden, men så ta mig dalern, om jag sett några
löjligare.
Docenten for tillbaka till Vetenskapsakademien som en
pil, och han kommer här nog inte i brådbrasket.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
