Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiska spel i Grälebo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISKA SPEL I GRÅLEBO.
13
— Men ni talar inte om hurudan ni själf är,
skrattade hon.
—• Hurudan jag är! — Jo, ja’ är anagga mej reeler i
alla affärer. — Men liva’ i alla tider ä’ dä för ett åbäke
till drög, som fröken lagt sig till med, sa’ jag och dängde
yxan samt gick fram och tittade på hennes åkdon.
— Ack, det är en sparkstötting. Försök honom! Ni
med de benen skulle få en bra fart på honom! log hon och
visade mej, hur det skulle gå till att köra med’en.
Nu ha vi en ganska bra sluttning från vedbacken och
uthusen ner mot stugan och ett stort stup på vänstersidan,
ty Grrälebo ligger, gu’ nåde mej, på en ås och på vrakmark,
för att inte husen ska’ ta bort något af åkrarne och
slätten nedanför.
o
— Ak utför backen, får ni se hur fort det går, sa’
fröken. Nå, jag ställde den långa helsefyrn i position och
sparkade till med min broddade träsko. Och så barkade
det åstad. När jag sprätte till andra gången, kom minsann
Kajsa utspringande ur stugan med den tomme
potatiskorgen i näfven. Hon hade tydligen bättrat sig, när hon såg,
att jag inte gick till auktionen. Och nu skulle hon väl ut
åt grafven efter jordpäron till middagen. Hon hade förstås
en stor sjal om hufvudet, så att hon hvarken hörde eller
såg, den sjåtan, utan kom rakt emot mej. Men så, serra
dö, vände hon sej om och hötte med näfven åt den minste
pojken, som kommit ut på förstubron och bölade och ville
följa med henne. Då hade jag just sprätt till med träskon
för tredje resan, och nu kom åkdonet som ett jehu och
drabbade på Kajsa bakifrån, så att hon for vidöppen
emellan skalmarna, och jag var inte mänska att hvarken styra
eller hejda det förskräckliga kreaturet till drög. Kajsa skrek
i himlens höjd, där hon låg med potatiskorgen på bröstet.
Pojken skrålade där nere, och fröken grinade där uppe så
att det ringde i öronen på mej.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
