Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Vådaskott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vådaskott.
Jag ska’ tala om, att vi ha en poststationsföreståndare
här ute i socknen, som inte ställer sitt ljus under någon
vare sig skäppa eller half spann. Jag törs nästan svära på,
att själfve den kunglige generalpostdirektören inte är så
djädrig att tala vid eller så hög i sinnet som vår
poststationsföreståndare är. Ja, till och med kungen i sitt
majestät är skam så mycket mera nedlåtande och gemener än
vår »postmästare,» såsom han älskar kallas, den rytande
ulfven. Och kungen är mycket mildare också. Det minns
jag sedan jag var med i den s. k. deputationen till slottet,
när vi skulle tigga oss till en präst en gång för många
herrans år se’n. Vi fingo prästen fast vi just inte båtade
af honom. Men så mycket lärde jag af den resan, att en
kung inte är så hög i sinnet som en gammal pösig och
snusig och flottig och ilsken poststationsföreståndare,
hvilken säljer för tjugofem riksdaler frimärken i kvartalet.
Kungen hälsar på folk som en vanlig människa, och
kungen kan skratta som eu annan karl. Men det gör inte
poststationsföreståndarn, utan han bara ryter och skäller
och glor som en tjur på en kötthandlare.
Jag minns än i dag hur det bar till, när vår
deputation kom in i slottet och skulle träda fram för majestätet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0028.html
