- Project Runeberg -  Berättelser / I furumo och på slåtteräng /
29

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vådaskott

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÅDASKOTT.

29

med tidningen, din skrabber? Springa och besvära folk,
det kan du. Ut med dej! Här finns inga tidningar; dem
har hustru min lagt i köksspisen; där göra de mer nytta
än hos en hop idioter till bönder. Ut mä’ dej!

På det viset har han hållit på och härjat med oss och

skällt ut oss i många herrans år, så att det inte varit stort
bättre att gå efter post än att gå till stupstocken. Själfvaste
länsman, hvars mun gunås inte alltid är bestruken med
honung, såsom Syrak säger, är då såsom en liten
himmelens ängel med palmer i händerna emot den förskräcklige
poststation sföreståndaren.

En och annan gång ha vi skrifvit till generaldirektören
om’en, men de brefven ha aldrig gått fort, utan gubben
har nappat dem och läst dem och brännt upp dem och
skällt och slagits än värre efteråt.

Tror ni det är roligt att ha en sådan poststationsföre-

ståndare att dras med?

Nej, det är så liundingen heller!

Men nu har himmelen själf straffat honom, såsom han
alltid gör, när måttet är rågadt.

Så underligt det än kan låta, har
poststationsförestån-daren en fasligt vacker tös. Hon är, gualof, inte ett dugg
lik far sin, hvadan man ser, att äpplet mången gång kan
trilla rätt bra långt bort från päronträdet.

Lika ilsk som gubben är, lika mild är tösen, och lika
butter som han är, lika glad och pigg och käck är hans flicka.

Men hon har fått gå där och stampa i ensamhet utan
fästman, ty hvem i all världen skulle väl våga på att fria
hos poststationsföreståndaren? Måntro, när en knappt vågar
spörja efter ett bref, så kan väl ingen drista sig till att
fråga honom efter dottern.

Stackars tös, jag tyckte alltid att det var synd, att hon
skulle vanka friarelös på markena och lida för sin fars
missgärningars och grufliga ilskas skull.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free