- Project Runeberg -  Berättelser / I furumo och på slåtteräng /
36

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utan skydd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

ITT AN SKYDD.

Men livad i hundingen gör staten t. ex. för mej,
stackars pojke, som måste förslita min kropp och trasa sönder
min själ i en så farlig uppgift som det här skrifveriet?
Inte ett dugg! Hon bara kräfver ut ohyggliga onera och
afgrundsfödda vägskatter af mig, kör mig med korta
tyglar, drifver mig fram som vore jag en oxe, böjd under
äktenskapets slåok, som ingen kan kasta af sig — och
tilllåter hvem hundingen som helst att ge mig smörj. Men
fabrikspojken, det gryende socialistfröet, får ingen röra vid.
Ve den, som låter sådant komma sig till last.

Är det rim och reson i sådant? Nej! Jag har alltså
många ting ätt förebrå staten ocli stor orsak att vara arg
på honom. Men det bryr jag mig icke om. I stället
inrättar jag mitt lif så, att jag dagligen samlar glödande kol
på statens hufvud. Gack du också, förbigångne och
försummade medvandrare, och gör sammaledes.

Men nu ska ni få höra hur jag beter mig att samla
glödande kol på statens gamla ärevördiga flintskalle.

Vi ha, som man säger, en ung ocli färsk änka här
borta i Skumphult, en riktigt älsklig och rar människa för
resten, omkring 24 år gammal.

Hon är ensam och öfvergifven, stackarn, där hon
sitter afsides i Skumphult. Hon behöfver bå’ tröst och råd
och det ena med det andra i ensamheten, ty svärföräldrarne
hennes vilja lura henne och komma åt hemmanet, om de
förmå.

Nå, jag har bistått henne i så ett som ett annat, ty
änkor och faderlösa, det är just min force det.

Men det tåls inte kan tänka. Mången gång, när
jag-vankat till eller från Skumphult om kvällarne, där den
arma änkan varit i behof af min hjälp och mina själsgåfvor,
har jag varit utsatt för stryk och mordiska anslag på vägen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free