Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gubbakärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OUTBBA KARLEK.
så godt om i städerna, och frågade, om man inte kunde
förhindra vigseln.
Jurister ä’ djädriga, de veta råd för allting, och när
han grunnat en stund och förhört korfvamakarn, kom han
underfund med, att Peter Magnis icke hade •— som det
heter på lagspråket —• »afvittrat» efter sin första hustru,
och på den grund kunde man ju tillsvidare förgöra giftet
för Peter Magnis och stadbotösen.
Men det var måntro inte mycken tid att vinka på, och
lång väg och klen postgång är det till vår socken.
Juristen hade emellertid i sonens namn ihopsatt ett bref
till vår präst och skickade en fullmakt till vår
fjärdingsman att anföra jäf emot äktenskapet. Men postgången hit
är som sagdt, klen. Vi få vår post om söndagarne efter
tjänstens slut och pastorn, som ju skulle ner till Hiarum,
hann inte titta igenom sina bref, innan han drog af dit ner,
utan skickade hem hela bibban och fick alltså inte läsa
juristens skrifvelse om »afvittringen», hvadan han kom till
bröllopsgården utan att ana något krångel.
■Jess, så ståtligt där var. Äreportar och grönklädt och
skinka och stek och halfva socknens befolkning. Peter
Magnis hacle svärtat håret så att det blänkte, hvita handskar
och kryddkvast hade han, och han gick där som en
gammal tupp och stoltserade medan han väntade på vigseln
samt var så glad och lycklig, att benen darrade under
honom.
Frälsningsarméns musik var ditkallad att blåsa och det
gjorde den också och trummade så att Hiarum darrade
därvid. Ett så ståtligt bröllop hade vi knappt skådat, det
kommo vi öfverens om, och själfve pastorn såg förbluffad
ut öfver all den myckna och stora härligheten.
Omsider skulle där då bli vigsel af. Peter Magnis
skrang-lade in med flickan. Det var både ynkligt och löjligt att
se den gamle stofilen komma stultande fram till
kullersto-larne med en nitton års tös. Och där hviskades också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
