- Project Runeberg -  Berättelser / I furumo och på slåtteräng /
60

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förlofningskalas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60 FÖBLOFNINGSICALAS.

mycke på kistbotten, och ä’ hon mycke grömmer, så är då
lite lungehosta hos henne rakt inte att förkasta.

Alltså sörjde inte Andreas i Skägganäs så särdeles
mycke, när han blef änker, utan tog den saken kristligen
och på ett undergifvet sätt, fast han visste att jordölet, som
han fick hålla midt i »Olsmässekroken», då vanligen allt
är uppätet, skulle gå till inte så illa lite. Om han därför
såg lite nedslagen och dyster ut, så var det, förstås, för
den kostnadens skull. Åtminstone är det min tro. Ty en
karl i hans ställning får ju inte ställa till jordöl på
knussel, utan på ett hedersamt sätt, särdeles när själf va
matmora gått undan.

Och Andreas knusslade inte.

— Du gör nok snart om samma manöver och kniper
dej ett rikt gifte till! lät jag till honom vid begrafningen.

— Åh nä, den räf, som varit i sax en gång, aktar sig
efteråt! svarade han och ville ta sig ett annat prat.

— Den som lefver får si, och osvuret är bäst, Andreas!
stollades jag.

Och rätt fick jag, ty om jag ska’ skräppa med mig
själf, så är jag inte nå’n oäfven profet till och med i min
egen socken. Hvilket annars är ovanligt.

Serradö, det gick inte längre än till julhälgdagarne,
förrän Andreas i Skägganäs började fria härs och tvärs och
brant och djupt i trakten, bå’ te flickor och änkor. Men
det sades, att han just inte hade så värst stor framgång.

Och om man ska’ hålla sig till sanningen och vara
uppriktig, hvilket ju alltid är min starka sida, så får man
medge, att Andreas just inte blifvit skapad till att dåra
fruntimmer.

Någon grannlåtskarl är han då rakt inte, skäggig och
snusig och tofvig och skacker och vind, som han är.

Men kvinnan är ett underligt ting, som ingen begriper
mer än vår Herre, som skapat henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free