Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammal kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Åh, det hade varit för lindrigt. Men till slut fingo
vi upp djuret och vagnen och jag for fram till Hafrabo.
— Nå, det var ju välsignadt att du kom dit ändå!
utbrast jag.
— Jo, det blef så lagom med välsignelsen. När jag
kom fram, stod gubben på gården och synade mej och häst
och don.
— Jag hör att du kommer hit för att fria, sa’ han.
— Jo, det skulle just va’ mitt ärende det, svarade jag.
— Vänd då om med detsamma. Den, som kör så att
hästen ser ut såsom om han blifvit dragen ur en sjö, och
den som välter och skrubbar näsa och syn, så att han ser
ut som du nu gör, en så’n vill jag anagga mej inte ha’ te’
måg! skrek gubben.
— Isak i Flattinge har skrämt hästen i sjön för mej;
han är inte blöt utå nå’n fortkörning, och hva’ blo’en
beträffar, så har Isak och hans kamrater utgjutit den, för di
ha klått mej nere vid Vrå, lät jag.
Men gubben bara grinade.
— Och allra minst vill ja’ ha någon till måg, som kan
ljuga och vrida sig och skylla sin usselhet på andra, såsom
du nu gör. — Vänd om på eviga fläcken och titta inte hit
en gång till i friareaffärer! dundrade han.
— Ja, så fick jag köra därifrån med skammen.
Flattingebon tog Hilda, och jag fick dra vefven. Var han inte
värd den stryken han fick? Jo, bå’ den och möcke mer
därtill. Men jag träffar honom väl flere gånger . . . Eller
tycker du inte, att jag bör klå honom när och hvar jag får
korn på honom? slöt Manne.
— Jo, det bör du allt hålla uti med! rådde jag.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
